Ikonens symbolskapande roll i det andliga livet

Saliga de ögon som ser vad ni ser. Jag säger er: många profeter och kungar har velat se vad ni ser, men fick inte se det, och velat höra det ni hör, men fick inte höra det (Luk. 10:23-24).

Det ljus som strömmar fram från ikonernas människor vittnar om den personliga värdighet som hör till livet i Guds gemenskap. Den heliga bildens uppgift är att öppna våra ögon mot den nya livsgrund Gud har erbjudit oss genom att stiga ned från sitt himmelska majestät, anta kött och bli människa. Den krasst materialistiska kulturens åsidosättande av Guds existens och den sekulariserade syn på tillvaron och sig själv som i dess spår har drabbat den moderna människan, förtar på intet sätt giltigheten i denna händelse. Ikonernas budskap framstår i detta sammanhang istället som en utmaning och ett alternativt synsätt till en alltmer profaniserad verklighetsuppfattning.

3 Johannes, ansiktsdetalj
Detalj av den helige Johannes, kärlekens apostel – en bild av kristen värdighet. Ikon målad av Lars Gerdmar. 30 x 24 cm. Foto: Bo Wiberg.

Den andliga skönhet och de svindlande djup av mystik och gudomlig närvaro vi finner inom denna konst har kommit att fascinera den moderna, andligt undernärda människan, på jakt efter fördjupad identitet och livets mening, bortom den sekulariserade kulturens alla skenbilder och banaliteter.

Man bör inte förringa den andliga brist en bildfattig kyrka innebär. Inte heller bör man underskatta den betydelse de heliga ikonerna har för fromhetslivet, för vår förmåga att leva oss in i och ta till oss trons verklighet. Detta kan inte nog understrykas i en tid då den kommersiellt präglade profana bildkulturen håller många i ett järngrepp. Kyrkan har ingen anledning att stå tomhänt inför detta. Istället bör vi bära fram vår bild av människan och verkligheten, bilden av det djup av rikedomar vi förvaltar.

3.  St. Thomas kyrka. Lund. Interiör med altarskåpet, på när håll. Foto Bo Wiberg  kopia
Interiör från S:t Thomas kyrka i Lund med det av mig målade altarskåp, som i samspel med liturgins psalmer och böner gestaltar vår delaktighet i den kristna verkligheten. Foto: Bo Wiberg.

Ikonens konstnärliga och symbolskapande uttrycksmedel gör de bibliska händelserna och dess gestalter levande inför våra ögon. Från hjärta, intellekt och inbillningskraft tar den gestalt i linjer, färger och former, ljusmåleri och modelleringar, mimik och symbolik (Not). Vid sidan av Ordets förkunnelse under gudstjänsten blir ikonen till en sinnebild och dialogbild, som med skönheten som kommunikationsmedel inspirerar oss och låter oss stå i förbindelse med trons verklighet. Det är förståelsen av den inre logiken, samspelet mellan andlig mening och skönhet inom denna konst och förmågan att på ett djärvt och självständigt sätt uttrycka egna erfarenheter inom ramen för denna, som gör ikonmåleriet till en levande del av den kristna traditionen. Och det är också detta som gör ikonerna till fungerande andaktsbilder och god konst såväl i hemmet som det liturgiska sammanhanget.

Ikonen och bibeln är på många sätt parallellföreteelser. När dessa samspelar i det andliga och liturgiska livet ställs betraktaren, så långt möjligt, i samma förhållande till frälsningshistorien som var fallet för Jesu apostlar och lärjungar. Därför kallas den ibland också evangelium för ögat, något som syftar på vår möjlighet att genom denna göra oss en konkret föreställning om den kristna uppenbarelsen.

1.Ateljébild. Färger från Zecchi belle Arti e Restauro i Florens och mårdhårspenslar. Foto Mattias Piltz
Färger från Zecchi belle Arti e Restauro i Florens och mårdhårspenslar. Foto: Mattias Piltz

Det finns idag ett växande intresse för ikonen och dess förmåga att med sitt appellerande bildspråk förmedla det essentiella i den kristna tron. Min uppgift som en företrädare för denna konst är i detta sammanhang att måla ikoner och bildprogram av skilda slag, ikoner för hem och kapell, såväl som för kyrkorum i större skala. Ett altarskåp (i stil med ovan visade), en svit med skilda motiv i samspel, eller en ikon i monumentalformat av Jakobs stege, Kristi förklaring, eller Maria och Elisabeths möte väl placerad kan ha stor betydelse för det andliga livet i en församling.

Med penslar, färger och ikonens tidlösa uttrycksformer vill jag tala till den moderna människans innersta – hela, uppbygga och befria. I denna konst kan hon finna den heliga närvaron, respekten, kärleken, renheten och värmen. Inför ikonen kan hon låta maskerna falla. Här får hon tillfälle att möta den verkliga verkligheten och den oförställda värdigheten. Här kan hon återfinna den härlighet som finns i djupet av hennes väsen, den härlighet Kristus var beredd att lida döden för och som han har odödliggjort genom sin uppståndelse. I denna bild möter hon den äkta skönheten som hålls tillbaka och ignoreras till förmån för klichéer och halvlögner. Detta är den strålande avbilden – Guds ikon – den underbara lilja Jesus talar om, som är långt skönare än kung Salomo i all hans prakt, det vackra och ståtliga, som i världens blinda jakt på föregiven lycka så ofta förringas, nonchaleras eller än värre förtrampas.

Not. Ikonens uttrycksmedel har i tidigare inlägg delvis presenterats, något jag kommer att fortsätta med i senare.

För den som vill verka för en ikonutsmyckning  för kyrka eller kapell eller önskar en ikon för eget  privat bruk kan man här bekanta sig med ett urval av mina ikoner: http://larsgerdmar.se

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *