Den förseglade ängeln och skimrande färgen

Ikonmålare fann vi naturligtvis i Moskva och mycket skickliga, men vad är det för nytta med det, när inga är män av den anda som omtalas av traditionen från våra fäder? […] De här, […] de målar på mycket kort tid och inte under en lång följd av dagar […] och färgen stryker de i sin lättja på med en gång, inte som i gamla tider då man färglade fyra och ända upp till fem gånger med färg så tunn som vatten, varigenom man fick denna underbara skirhet.

1. Boken och ikonen
Nikolaj Leskovs bok och ikonen ”Den tronande Kristus i himlen”, under arbetet med de grundläggande färger som jag i klassisk rysk stil på det sätt som i citatet beskrivs målar i lasurteknik. Foto här och nedan: undertecknad.

Författaren Nikolaj Leskov var samtida med Dostojevskij, Tolstoj och Tjechov och citatet ovan är hämtat ur hans underbara novell Den förseglade ängeln, publicerad 1873 (svensk övers. 1964). Här skildras livet och fromheten hos de gammaltroende kristna i Ryssland, de så kallade raskolniki och ikonmåleriet hos dem på ett initierat och mycket charmerande sätt. Alla med intresse för rysk ortodox kulturhistoria, fromhet och ikonmåleri bör i slow motion, gärna med en kopp ryskt te till hands, läsa denna lilla berättelse.

Det var bland dessa det klassiska ikonmåleriet från den ryska guldåldern – 1300- till 1500-talet – alltjämt på slutet av 1800-talet levde kvar, vid sidan av ett ur andlig och konstnärlig synpunkt mer förytligat och statiskt måleri. Och det Leskov, som var nära vän med en av dåtidens främsta mästare, i sin beskrivning här pekar på är den hos dessa fromma ryssar sofistikerade  färgbehandlingen – den ryska ikonens signum.

2. Bokens försättsblad
Försättsbladet till den svenska översättningen av  Leskovs vackra novell.

Det från stora mästare, som Rubljov och Theofanes Greken, nedärvda sättet att måla, gav de ryska ikonernas färger den enastående och skimrande färgstrålning som i koloristiskt omfång liknar naturens egna, med sina efter dagens växlingsrika ljus ständigt skiftande nyanser. Och det var inför denna andliga och konstnärliga skönhet Henri Matisse, vid sitt besök i Moskva i oktober 1911, kunde utbrista:

Igår såg jag en samling gamla ryska ikoner. Detta är verkligen stor konst. Jag är förälskad i deras rörande enkelhet. […] I dessa ikoner framträder konstnärens själ som en mystisk blomma. […] Jag har sett kyrkokonst från många länder men ingenstans har jag mött en sådan uttryckskraft, en sådan känsla av mystik. (Ur de båda moskvatidningarna Ranneja utro och Utro Rossii.)

7
Detalj av lasurmåleri. Genom min förste lärare står jag själv i en obruten tradition från mästare till elev som går tillbaka till den i Rom på tidigt 1900-tal verksamme ryske ikonmålaren Pimen Sofronov, tillhörande och utbildad av nämnda raskolniki (se länk nedan). Senare blev jag  antagen som privatelev till den i förra artikeln omnämnde ikonmålaren Leonid Ouspensky. I sättet att med ljushöjningar modellera former och ansikten har jag också tagit intryck av det senmedeltida italienska måleriet.

Som nämnts i föregående artikel – och nu upprepas med anledning av en idag i Sverige ofta förenklade uppfattning om ikonerna och alla de korta kurser i ikonmåleri som anordnas – har utbildningen i ikonmåleri alltsedan 300-talet mestadels skett på klostren och detta gäller såväl i Ryssland, Grekland, Syrien och Egypten som på många andra platser inom den östliga delen av kristenheten. I så måtto har dessa kloster utgjort andliga och konstnärliga akademier.

Idag anordnas korta kurser, ofta under bara några dagar, ibland under en veckas tid, framför allt i svenskkyrklig och katolsk regi i samverkan med olika studieförbund. Dessa hålls i församlingar, på kursgårdar, i domkyrkor och kloster utan hänsyn till att redan grunderna i denna konst tar flera års heltidsstudier i anspråk. Det är lite som med jojjon på den tid denna var populär: alla kan och bör jojja, det är hur enkelt som helst att lära sig, tar några dagar eller kanske en vecka och sedan kan man det! En av dessa ikonmålare, för att nu bara ta ett av flera exempel på denna verksamhet, som i katolska sammanhang vänder sig till församlingar och kloster, erbjuder tvådagarskurser i ikonmåleri för några tusen kronor per deltagare och säger sig idag ha över 80 elever.

6. Kristus i halvfigur kopia
Detalj av ”Den tronande Kristus”, samma motiv som  jag nu arbetar med och  som visas i bilder av ovan, när det transparenta måleriet i de röda, blå och gröna färgerna utförts och samtliga övriga detaljer. Ikon målad av Lars Gerdmar 2002, 40 x 34 cm, i privat ägo, Foto: Bo Wiberg.

Många hundra personer kallar sig efter sådana kurser ikonmålare, har utställningar, säljer sina alster till privatpersoner och kyrkor och ordnar i sin tur egna kurser, lika korta och otillräckliga. Hur detta kommer sig och varför just ikonmåleriet av all sakral konst råkat ut för detta skulle nu föra alltför långt att gå in på. Men klart är att detta hade varit otänkbart om det gällt utbildning av kyrkomusiker eller präster och att det är de studieförbund, kyrkliga institutioner och oftast otillräckligt utbildade ikonmålare som står bakom dessa kurser som bär ansvaret.

Att jag nu tar bladet från munnen är inte för att sätta mig själv eller det fåtal andra yrkesmässigt verksamma ikonmålarna i Sverige på höga hästar, utan bara för att någon bör påtala detta och av kärlek till ett svindlande skönt och storartat kulturarv, som i både andlig och konstnärlig mening är förpliktande och jag till varje pris vill värna om.

2.
Ikonmålaren Tekeste Yibeyin i sin ateljé i Addis Abeba 2011. Foto: Lars Gerdmar

Frågan om utbildning i ikonmåleri har för mig under senare tid aktualiserats dels med anledning av ett projekt för att rädda delar av det etiopiska kristna kulturarvet, som i en tidigare artikel här presenterats, där utbildning i konservering ingår, dels då jag för ett antal år sedan fick frågan om jag ville utbilda ikonmålare i Etiopien. Jag överväger nu att tillsammans med min kollega Tekeste Yibeyin göra detta på Addis Abeba konstakademi samt i regi av den etiopisk-ortodoxa kyrkan med den teoretiska delen: den kristna konstens historia, bildteologi och ikonografi förlagd till The Theological College of the Holy Trinity i samma stad. Det kommer då förstås inte bli fråga om korta kurser utan om  flerårig utbildning. Och bara de som verkligen vill satsa på detta – och de är många i detta land som alltjämt är en av Afrikas högkulturer – och gå den långa vägen kommer att beredas möjlighet till utbildning och efter sådan tar det ytterligare år av personligt utvecklingsarbete i anspråk innan man kan kalla sig ikonmålare.

12. Icon by Tekeste Yibeyin. Addis 2012. Photo Lars Gerdmar kopia
Diptyk utförd av Tekeste Yibeyin i klassisk etiopisk-ortodox stil, inspirerad av medeltida etiopiska ikoner. Guds moder Maria flankerad av ärkeänglarna Gabriel och Mikael, Jesu botar den lame, Jesus undervisar lärjungarna, Sankt Göran och draken, Korsfästelsen, Nedtagandet och Uppståndelsen, här skildrat i form av den scen då Kristus räddar Adam och Eva – symboliska representanter för mänskligheten – ur dödsriket. Foto: Lars Gerdmar

Jag skulle önska att vi i vårt land tog frågan om ikonmåleriet på lika stort allvar som man gör i Etiopien.

För den som nu vill läsa en kort artikel om nämnda kollega i Etiopien, den mycket begåvade ikonmålaren TekesteYibeyin, lämnas här länk till ett tidigare inlägg. Den som har tid med en längre artikel om ikonkonsten (se här särskilt avsnittet ”Från tradition till innovation: mästare och lärjunge”) som även berättar om hur ikonen Den Rättfärdiga Rut med sonen Obed tänktes ut och steg för steg målades, är välkommen att läsa min artikel om detta. (Se länken nedan.)

Länkar:

Den etiopiske ikonmålaren Tekeste Yibeyin

Tradition och innovation – om ikonens estetik och måleriteknik 

Pimen Sofronov

2 reaktion på “Den förseglade ängeln och skimrande färgen”

  1. Bra Lars att du tar bladet från munnen. Jag instämmer verkligen med det du säger.

    Bästa hälsningar

    Marcus

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *