I jämförelse med andra bildkulturer är den etiopiska sakrala konsten på mur, trä och pergament starkt försummad. Detta är anmärkningsvärt inte bara med tanke på den enastående naivistiska och andliga skönhet denna konst kan uppvisa, utan också då den utgör en betydelsefull del av den afrikanska konsten och historien såväl som av världsarvet.

Under längre vistelser i Etiopien har jag fått tillfälle att bekanta mig med denna konst och har då också sökt efter samtida kolleger inom ikonmåleri. Ett vackert och för Etiopien typiskt ikonmåleri på träpannå fanns här på medeltiden och då inte minst under 1400- och 1500-talen. Men det mesta av det man idag möter utgörs av en mer förytligad och romantiserad stil som saknar det intressanta spel mellan färg och form som utmärker äldre tiders etiopiska ikonmåleri.

Av en händelse fick jag på besök i Addis Abeba 2011 dock tips från några konstnärsvänner om en utställning på det franska institutet (Alliance Ethio-Française) med ikoner av Tekeste Yibeyin. Mötet med Tekeste och hans måleri var glädjande och gjorde ett starkt intryck. Några dagar senare blev jag hembjuden till honom och hans familj och fick då tillfälle att se fler av hans ikoner och samtala om dessa och hans arbete.

Han växte upp i staden Aksum i norra Etiopien och tillhör som mer än 30 millioner andra invånare i landet den ortodoxa kyrka som här grundades redan på 300-talet. Tekeste började som tioåring teckna och då med utgångspunkt ifrån de målningar han såg i kyrkorna. Av vem han lärde sig att måla glömde jag tyvärr att fråga. Men han utför sina verk i äggtemperateknik på träpannå på ett liknande sätt som inom andra former av ikonkonst. Och som inom dessa och flera andra konstarter använder han i stor utsträckning också jordfärger, d v s de många olika sorterna av ockra-, terra- och umbrafärger. Dessa framställs av lerjord och omfattar i sin rikedom på nyanser ett brett register av färgpigment från blekare beigegula och briljant lysande ljus- och mörkgula, till en rad olika bruna, röda och gröna pigment. Vissa blå, gröna och röda färger som förr i tiden ibland gjordes av ädelsten, ersätts idag av vackra syntetiskt framställda pigment.

Hans stil är typiskt etiopisk – naivistiskt ömsint och färgstark – och påminner om landets medeltida ikonmåleri, men är samtidigt mycket personligt. Den djärva behandling av färg och form och då även hans lek med de färgytor som bildar bakgrund till scenerna är tilltalande, porträttmåleriet i samspel med bruket av linjer imponerande och modigt.

Jag begränsar mig här till att visa ett av hans verk, en diptyk med flera motiv som konstnärligt talar för sig själva. Förstås gör fotots färger i förhållande till originalet inte ikonen fullt ut rättvisa, men motsvarar ändå nöjaktigt koloriten i denna.

Som företrädare för samtida etiopiskt ikonmåleri skapar Tekeste Yibeyin sina verk i spänningsfältet mellan tradition och innovation, ett sätt att arbeta som är utmärkande för all levande och autentisk ikonkonst. Hans ikonmåleri utgör en del av en urgammal tradition och av det etiopiska kulturarvet och är samtidigt personligt och nyskapande. Med ett fascinerande bildspråk gestaltar hans ikoner de bibliska händelserna och personerna sedda med en from och begåvad etiopiers ögon. Jag är mycket glad över att ha fått lära känna honom.

Öppningsartikel:

”Igår såg jag en samling gamla ryska ikoner. Detta är verkligen stor konst. Jag är förälskad i deras rörande enkelhet. […] I dessa ikoner framträder konstnärens själ som en blomma.” Orden är Matisses, en av modernismens stora förgrundsgestalter, citerade ur en rysk dagstidning från oktober 1910 då han besökte Moskva och för första gången mötte ikonkonsten. ”Jag har sett kyrkokonst från många länder”, fortsätter han, “men ingen annanstans har jag mött en sådan uttryckskraft, en sådan känsla av mystik”. (Cit. ur Ulf Abel, Ikonen – bilden av det heliga, s. 16) Mattise var inte ensam bland målarna på sin tid om att upptäcka den ryska ikonens skönhet, att i det utstuderade samspelet mellan linjer, färger och former i ikonerna från denna del av världen finna inspiration och vägledning, också för sitt eget bildskapande. Besläktad med de noga valda ordens konst i poesin och musikens tonspråk från lättaste piano pianissimo till sprudlande allegro kommer ikonens skönhet till oss, som en lysande pil träffar den våra hjärtan.

Förvisso är ikonen stor konst, såväl den ryska, grekiska och italienska, som den mindre kända koptiska och etiopiska, och detta måleri finns numera även representerat i vårt land. Men den är i lika hög grad gestaltad mystik, ”fönster mot himlen”, som vi kan blicka in i, låta oss omfamnas av, andliga dialogbilder. Inför dessa får vi inte bara en estetisk upplevelse som likt musiken gläder själen och gör oss lyckliga.

Genom ikonen kan vi också få en faktisk och personlig erfarenhet av det heliga. Bibelns händelser, profeter och änglar, Jesus och apostlarna och en rad andra heliga gestalter från Jesu samtid fram till idag kommer oss tillmötes, blir våra vänner, låter oss övergå från betraktare av det som visas till deltagare i  det andliga dramat, medaktörer, medikoner. Ikonen blir inte bara en bild strålande av ljus och andlig närvaro inför vilken vi kan meditera eller stå och titta på de heliga på avstånd. Den blir i verklig mening en identitetsbild, som på djupet kan stärka min självkänsla och ge svar på vem jag är som Guds ikon och vad som djupast sett är livets mening.

I den ikon som här visas – en av mina nya kompositioner – skildras den berömda dröm patriarken Jakob såg för sitt inre på den plats han kallade Betel. I ljuset av det kristna evangeliet berättar denna ikon även om Jesus och Treenigheten och i denna andra läsning av bilden är Jakob representanten för varje människa. Stegen, här tolkad som en trappa av kristall, är symbolen för den fasta förbindelse som genom tron finns mellan människan och Gud. Och halvcirkeln med den lilla, transparent målade ikonen av Maria med Jesusbarnet längst upp illustrerar profetian om Jungfrun som skall föda Immanuel – Jesus – Gud med oss (Jesaja 7:14).

Om det som hör till denna konst alltifrån det estetiska ur olika synpunkter, och presentationen av egna ikoners tillblivelse under work in progress – måleriteknik, material, pigment och bladguldsläggning – till det andliga och för vår personliga identitet betydelsefulla vill jag, ibland med djärva tankesprång som även kan beröra dagsaktuella frågor, med utgångspunkt från denna bildvärld reflektera och ställa frågor.