Öppningsartikel:
”Igår såg jag en samling gamla ryska ikoner. Detta är verkligen stor konst. Jag är förälskad i deras rörande enkelhet. […] I dessa ikoner framträder konstnärens själ som en blomma.” Orden är Matisses, en av modernismens stora förgrundsgestalter, citerade ur en rysk dagstidning från oktober 1910 då han besökte Moskva och för första gången mötte ikonkonsten. ”Jag har sett kyrkokonst från många länder”, fortsätter han, “men ingen annanstans har jag mött en sådan uttryckskraft, en sådan känsla av mystik”. (Cit. ur Ulf Abel, Ikonen – bilden av det heliga, s. 16) Mattise var inte ensam bland målarna på sin tid om att upptäcka den ryska ikonens skönhet, att i det utstuderade samspelet mellan linjer, färger och former i ikonerna från denna del av världen finna inspiration och vägledning, också för sitt eget bildskapande. Besläktad med de noga valda ordens konst i poesin och musikens tonspråk från lättaste piano pianissimo till sprudlande allegro kommer ikonens skönhet till oss, som en lysande pil träffar den våra hjärtan.
Förvisso är ikonen stor konst, såväl den ryska, grekiska och italienska, som den mindre kända koptiska och etiopiska, och detta måleri finns numera även representerat i vårt land. Men den är i lika hög grad gestaltad mystik, ”fönster mot himlen”, som vi kan blicka in i, låta oss omfamnas av, andliga dialogbilder. Inför dessa får vi inte bara en estetisk upplevelse som likt musiken gläder själen och gör oss lyckliga.
Genom ikonen kan vi också få en faktisk och personlig erfarenhet av det heliga. Bibelns händelser, profeter och änglar, Jesus och apostlarna och en rad andra heliga gestalter från Jesu samtid fram till idag kommer oss tillmötes, blir våra vänner, låter oss övergå från betraktare av det som visas till deltagare i det andliga dramat, medaktörer, medikoner. Ikonen blir inte bara en bild strålande av ljus och andlig närvaro inför vilken vi kan meditera eller stå och titta på de heliga på avstånd. Den blir i verklig mening en identitetsbild, som på djupet kan stärka min självkänsla och ge svar på vem jag är som Guds ikon och vad som djupast sett är livets mening.
I den ikon som här visas – en av mina nya kompositioner – skildras den berömda dröm patriarken Jakob såg för sitt inre på den plats han kallade Betel. I ljuset av det kristna evangeliet berättar denna ikon även om Jesus och Treenigheten och i denna andra läsning av bilden är Jakob representanten för varje människa. Stegen, här tolkad som en trappa av kristall, är symbolen för den fasta förbindelse som genom tron finns mellan människan och Gud. Och halvcirkeln med den lilla, transparent målade ikonen av Maria med Jesusbarnet längst upp illustrerar profetian om Jungfrun som skall föda Immanuel – Jesus – Gud med oss (Jesaja 7:14).
Om det som hör till denna konst alltifrån det estetiska ur olika synpunkter, och presentationen av egna ikoners tillblivelse under work in progress – måleriteknik, material, pigment och bladguldsläggning – till det andliga och för vår personliga identitet betydelsefulla vill jag, ibland med djärva tankesprång som även kan beröra dagsaktuella frågor, med utgångspunkt från denna bildvärld reflektera och ställa frågor.