Teologi i färger – om ikonens symbolik

Dogmerna grönskar och blommar i den dunkelt, dovt lysande purpurröda – betecknande det gudomliga – och djupaste blått, som kromatiskt stegras mot allt livligare färgklang – symboliserande det mänskliga – dränkta i påskens glädjerika ljus. Det majestätiska, varmt gyllene i Jesusbarnets ena mantel kontrasteras mot det blekvita i den andra, som tonalt, entusiasmerande övergår i allt klarare vitt, strålar och slår blixtar, förkunnar den härlighet Jesus – gudsmänniskan – ger som gåva till Guds söner och döttrar, allt detta sanna, sköna och goda som av evighet tillhör honom, som  blir en del av våra liv, till andlig mognad på djupet – en lek med ord om färger och ljus som illustrerar en betydelsefull aspekt av ikonens symbolik.

1 Maria i bebådelsen
Detalj ur Bebådelsen. Ikon målad av Lars Gerdmar. 40 x 32 cm.  Foto: Bo Wiberg

Ikonens sammansatta realism har i tidigare inlägg i någon mån berörts. Den synliggör och återberättar det kristna dramat med fokus på de personer som här förekommer. Men lika viktigt inom denna konst är den symbolik med vilken samma drama uttolkas och förklaras.

Ordet symbol, av grekiskans symballein, kasta samman, sammanfoga är för denna konst central. En separat icke-föreställande form, eller den konkreta form som bildas av en persons kroppsspråk, en viss färg, en talande gest eller en medveten placering av personerna sinsemellan i ett motiv eller en motivsvit, äger här i olika hög grad symbolisk betydelse. Tillsammans ger den skiftande användningen av symbolen som uttrycksmedel i de skilda motiven den rikedom på innebörd, det sammanfogade djup och den dynamiska spänning mellan det tillfälliga, direkt uppenbara och det tidlöst sammansatta, som är ett av konstartens främsta kännetecken.

1 Maria i bebådelsen, närbild
Maria gömde och begrundade Ärkeängelns budskap i sitt hjärta.

En betydelsefull del av denna symbolik är färgsymboliken. Den kan också kallas encyklopedisk symbolik, detta då de symboliska färgerna inbegriper en så omfattande och djupgående teologisk reflexion att det skulle behövas ett helt bibliotek för att fullt ut göra dem rättvisa. Denna aspekt av ikonens uttrycksmedel – teologi i färger – som i en kort blogg bara kan antydas, gestaltar en sammansatt och mystisk teologi, som på ett djupt verklighetsförankrat och appellerande sätt bryter gränsen för den ensidigt materiella förklaringen av livet, besvarar frågor av existentiell och identitetsskapande betydelse för vem jag är som person och evighetsvarelse, alltmer förenad med Gud.

Med dogmer – de kristna trossanningarna – menar vi de korta lärosatser som på ett kärnfullt och uttömmande vis sammanfattar trons innebörd. Ordet dogm har i dagens språkbruk på oförkänt sätt ibland fått negativ klang. Men inget kan vara mer missvisande. Dessa dogmer är resultatet av ett imponerande, kollektivt tankearbete av en rad skarpsinniga teologer, vars reflexioner – i likhet med filosofernas kring andra av livets väsentliga spörsmål – har bidragit till att skapa en fast och väl argumenterad grund för den kristna tron.

Kristus Pantokrator
Detalj ur Kristus med den brinnande blicken. Han är sann Gud och sann människa. Ikon målad av Lars Gerdmar. 15 x 12 cm. Foto: undertecknad.


Under de sju stora ekumeniska konsilierna, som samlade representanter från hela dåtidens kristenhet, fastställdes dogmerna som officiell doktrin. Och det var under dessa både andligt och intellektuellt mycket kreativa århundraden, från början av 300-talet till slutet av 700-talet, den trosbekännelse som alltjämt omfattas av såväl de ortodoxa och katolska som protestantiska kyrkorna kom till, och en lång rad andra för det andliga livet betydelsefulla doktriner.

De symboliska färgerna – som alltså står i dynamiskt samspel med den realistiska framställningen av det kristna dramat och det övergripande bildspråket av linjer, färger och former – förekommer uteslutande vid framställningen av Kristus och Guds moder Maria. Då vi betraktar dessa färger, vad de i sig är bärare av och vad som sker i samspelet dem emellan, förklaras några av trons hemligheter. Här kan nu bara i få meningar detta förklaras, medan den teologiskt bevandrade vet att hyllmeter av kvalificerad teologi av giganter som Ireneus, Athanasius och Augustinus, för bara nämna några, har ägnats åt att på det mest fascinerande och djuplodande sätt reflektera över detta – insikter i det kristna mysteriet som i allt ryms inom nämnda encyklopediska färgsymbolik.

Nu sägs därför bara att den röda färgen i porträtten av Kristus betecknar det gudomliga, och allt det vi och teologerna kan säga om Gud och det gudomliga inryms i denna färg, så att det röda på ett symboliskt sätt kommer att betyda allt detta. Och på samma encyklopediska vis är det med Kristi blå färg, som symboliskt inrymmer allt vi kan säga om det mänskliga, förstått i bemärkelsen den av Jesus frälsta och gudomliggjorda människan.

Kristus Pantokrator
De symboliska färgerna rött och blått, för Kristi gudomliga och mänskliga naturer.

Den människoblivne guden – Jesus från Nasaret – är sann Gud och sann människa. Och i det porträtt som här reproduceras, som i de flesta andra av honom i de många händelser ur evangelierna som ingår ikonens motivkrets, bär han en röd undermantel – det gudomliga – och en blå övermantel – det mänskliga. För Maria, Guds moder, gäller det omvända. Färgsymboliken här korresponderar visserligen med den Kristus-röda färgen. Men Kristus är till naturen av evighet Gud, medan Maria genom den helige Ande blivit gudomliggjord, iklädd det gudomliga. Och tillsammans med henne blir vi i förening med Kristus genom sakramenten iklädda samma Maria-röda. Maria är alltid människa – den blå färgen – men har, genom att bejaka Guds vilja att födas genom henne och den helige Ande blivit ett med honom – den röda färgen. Och när vi som hon säger ja till Guds erbjudande och i tro mottar de kristna mysterierna – sakramenten – återupprepas Guds födelse i människan, förenas vår mänskliga natur med den gudomliga naturen för evigt.

Den strålande vita färg Jesus bär i motiv som Kristi förklaring och Uppståndelsen, såväl som i de många olika typerna av ikoner som avbildar Maria med Jesusbarnet – som i Ömhetens Gudsmoder på fotot här uppe i vänstermarginalen – här matchat med den konungsliga, gyllene färgen, betecknar den förhärligade Kristus, såväl som den härlighet och kungliga värdighet vi som Guds barn i andlig bemärkelse genom bönen och de kristna mysterierna i gemenskap med honom får del av.

Dessa kortkorta kommentarer av det teologiska innehållet i ikonens färgsymbolik hoppas jag åtminstone ger en antydan om vad som ryms inom denna.

Här länkar till två  ikonmotiv där denna symbolik spelar stor roll: http://larsgerdmar.se/Kristus-med-den-brinnande-blicken http://larsgerdmar.se/Omhetens-Gudsmoder

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *