Skönhet och mening – om färger och ljus

För att vara säker på att få färger av bästa kvalitet köper jag dessa på Zecchi Belle Arti E Restauro i Florens där kolleger inom måleri och konservering från hela världen införskaffar sina konstnärsmaterial. Affären ligger i en gränd inte långt ifrån Santa Maria del Fiore, den stora katedralen med den vackra kupolen. På hyllorna som räcker ända upp till taket bakom försäljningsdisken står stora glasburkar i långa rader mer eller mindre fyllda med färger i mängder av kulörer. På burkarna står deras namn skrivna, ofta nästan lika vackra som pigmenten: Ockra Gialla Chiara, Terra Verde Antica, Bianco di Titano Rutilo, Sinopia et cetera. All denna färgrikedom är en fröjd för ögat. Och den minnesbild jag i det molntunga november nu framkallar på min själs hårddisk, vill jag dela med mig av då träd och blommande buskar nu nästan fällt alla sina blad, då det är råkallt, mörkt och inhumant!

1. Ateljébild. Färger från Zecchi bel Arti e Restauro i Florens och mårdhårspenslar. Foto Mattias Piltz
Färger från Zecchi. Foto: Mattias Piltz.

Färgerna som här säljs är desamma som användes av de stora mästarna under italiensk medeltid och renässans. Och för den som ännu inte fått glädjen att besöka Florens och sett målningarna där av Duccio, Cimabue, Giotto, Botticelli, Leonardo, Rafael med flera – i allt gudsbevis av svindlande skönhet – vill jag starkt rekommendera att åka dit!

Även om all den konst vi här möter är meningsfull och andligt upplyftande är det främst det senmedeltida måleriet, som i sin tur står nära måleritekniken inom klassisk ikonkonst, som särskilt intresserar mig i mitt arbete.

1
Ömhetens Gudsmoder (47 x 41 cm) snart färdig. Foto: Undertecknad.

Precis som inom ryskt ikonmåleri från 1300- till 1500-talet – som tidigare betraktats med styvmoderliga ögon men idag delvis anses stå på samma nivå som renässanskonsten – utgörs inom italienskt måleri på träpannå från samma tid den grundering som färgerna appliceras på av en s k kredering. I Ryssland består den av krita och lim, i Italien av gips. Och i båda fallen tillåts ljuset att passera mellan pigmentkornen i målningsskikten och studsa mot den vita grunden och de mikroskopiskt små färgpartiklarna som då får liv och intensitet.  Kulörerna och koloriten – färgstrålningen – i de noga sammansatta grundackorden i färgkompositionen bearbetas sedan med tunna färger och millioner fina penseldrag. Även dessa är genomsläppliga för ljuset och fördjupar färgklangerna och berikar dessa med ytterligare nyanser, vare sig det nu gäller lätta, skira och svagt skimrande färgskikt, eller mörka, dovt lysande och kraftfulla. Detta resulterar i sin tur i ett skiftande färgspel liknande naturens eget, som vi kan se detta i blommor och blad, orsakat av deras känslighet för ljusets växlande styrka vid skilda tider på dagen.

Italienarna har precis som ryssarna noga tillvaratagit denna möjlighet att arbeta in det naturliga ljuset i sina målningar och i mitt eget sätt att arbeta har jag dragit lärdom av detta sätt att måla. Det är den ljuvliga mångfalden av färgklanger och toner i samspel med befintligt ljus som gör beskrivna konstformer besläktade med musiken. Och för varje religiöst sinnad människa står det klart att Gud har låtit detta slags skönhet i både konst och natur utgöra en viktig och berikande del av livet, en källa till glädje och deltagande.

4.
Nästan fullbordad Gudsmodersikon (återkommer med foto av professionell fotograf när den är klar). Foto: Undertecknad.

När jag i novembermörkret nu gör mitt bästa för att måla i det dagsljus som under senaste veckor här i Skåne mest liknat skymningsljus, tröstar jag mig dock med, och så säkert andra målande kolleger i sina ateljéer, att färgerna så småningom kan uppfylla betraktaren med glädje. Den stora ikon som här visas – en närbildskomposition av Ömhetens Gudsmoder – har med endast fem möjliga effektiva arbetstimmar per dag denna tid på året tagit lång tid, men är nu äntligen snart klar.

Som Guds avbilder och s k Homo sapiens är vi alla var och en psykiskt och andligt begåvade. I likhet med sig själv har vår Fader i himlen – den oöverträffade Konstnären – gjort oss känsliga för skönhet och bland annat gett oss färgerna. Detta har han gjort för att han älskar oss, så att vi kan glädja oss åt dessa, såväl som åt musiken, teatern och litteraturen, inte minst nu i november!

P.S. Ännu saknas den vita glimten i ögonen som ger porträtten ytterligare liv och närvaro. Men, som sagt,  återkommer jag med nytt foto när allt är klart.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *