Vid den händelse som avbildas i motivet Kristi förklaring ser vi med Petrus, Jakob och Johannes hur Jesus på det heliga berget Tabor i Israel förvandlades. I ett bländande ljus starkare än solens och flankerad av Moses och Elias, avslöjar han här sin gudomliga natur, att han själv är Gud i mänsklig gestalt (Matt 17: 1-9). Enligt den grekisk-ortodoxe 1300-talsteologen S:t Gregorios av Palamas var det ljus som strålade fram ur Kristus på förklaringsberget de gudomliga energier som av evighet bor inom den heliga Treenigheten. Såsom solens strålar är förenade med solen är detta oskapade ljus förenat med den Oskapade, och det är denna övernaturliga verklighet som blivit ett kött med den mänskliga naturen i Jesus Kristus. Genom denna händelse visade Jesus oss sin gudomliga natur, som vi i vår tur får del av i kraft av kyrkans sakrament och den helige Ande.

Gudslikhet – eller Kristuslikhet som man i kyrkan brukar kalla denna – har att göra med den nya identitet Gud skänker människan genom dopet. Här dör och uppstår hon på ett hemlighetsfullt sätt med Jesus Kristus – gudsmänniskan. Tillsammans med Jesus – den andra personen i Gudomen – blir alla människor som mottar detta och kyrkans övriga sakrament och den helige Andes oupphörliga kraft genom att leva trons liv den himmelske Faderns söner och döttrar. Genom att lyssna till Jesu andliga undervisning i Bibeln, inte minst hans underbara liknelser, och i samverkan med varandra i kyrkans gemenskap, når vi Kristuslikhet.

Denna likhet har inte något med det yttre att göra, men avspeglas i porträtten av de människor vi ser avbildade inom denna konst och hos alla som lever trons liv. En del av dem kallar vi helgon och dem avbildar vi på ikonerna, detta då de på ett enastående sätt genom sina liv och gärningar i Jesu efterföljelse på olika sätt blivit föredömen på trons väg. Det unika och därmed outbytbara i karaktäristiken av dessa framträder på ikonerna inför våra ögon och kan tjäna till uppmuntran och förebild, kan hjälpa oss att i likhet med dem bli de personer Gud har ämnat oss att vara. Det gudomliga och teo-kosmiska ljus Jesus, vår Gud, uppenbarade på förklaringsberget finns latent, potentiellt i varje enskild människa, inbegriper hela hennes personlighet och kan göra henne lik Gud.

Bland porträtten av de heliga män och kvinnor som avbildas inom denna konst finner vi alla tänkbara personlighetstyper och säkert mer än en som påminner om vår egen. Från härlighet till härlighet, från andliga barn och lärjungar till Jesu vänner och medarbetare har de mognat på överlåtelsens och gudomliggörelsens väg.

I Kristi förklaring, eller Transfigurationen, som detta motiv också kallas, möter oss bilden av den andra personen i Treenigheten, den oskapade och evige, i oupplösligt förening med människans natur och det skapade.

När vi tänker på Gud vår skapare verkar det som om det låg en avgrund mellan Guds natur och människans. Men när vi betraktar händelsen på berget Tabor där det skedde som på denna ikon avbildas och skådar Guds son i förklaringens ljus, står det klart att  denna avgrund genom Jesus Kristus är överbryggad, att vi kan nå gudslikhet.