Kategoriarkiv: Andlig reflektion

Världen som ikon – apan i människan ett tankefel

Det fysiska, biologiska livet är i den troendes ögon ej blott och bart en naturnödvändighet. Enligt henne är skapelsen och materien i sig buren av det mirakulöst förtätade. Dess bländande skönhet och hisnande djup, alla dess underliga substanser och energikonstellationer, som oupphörligt sluter sig samman, modelleras och besjälas, som glödande framträder i form, färg och rörelse, fascinerar, fängslar.

1. Vatten, ljus och ksuggor, grönska i oräkneliga nyanser.
Sommarvärme, fågelsång, vatten, speglingar, himmel, ljus och skugga, dofter, glädje och grönska i oräkneliga nyanser… Foto: L. Gerdmar.

Naturens i animaliska och vegetabiliska skepnader skiftande arter, särpräglade individer och intelligenser, för att inte tala om människorna själva, med deras skilda personligheter, utseenden, temperament och karaktärsdrag, framstår som något helt magnifikt, storslaget. Hela detta verk andas en hemlighetsfull lyskraft. Laddat med allvar och insvept i gåtfull, dynamisk spänning, pekar det ständigt utöver sig självt, mot dess urbild.

2. Naturens precision - mirakulöst  vacker - den Eviges verk
Utstuderad skönhet och precision. Foto: L. Gerdmar

Materiens yttre skepnad, dess fulländade sensualism och oändliga mångfald av taktila och estetiska värdeskalor vittnar, i dess absoluta precision och självklara perfektion, om det högsta sköna och goda, om det för tanken svindlande, fördolda och oåtkomliga, det bortom tidens och begreppens kategorier absoluta Mysteriet. Denna materiens fullhet och briljans är ett verk av den Osynliges hand, en mäktig ikon, som avspelar rikedomen hos den Evige, frambringad av den Gud Jesus har lärt oss kalla vår Fader i himlen.

Enligt kristen uppfattning är allt det vi här möter förutbestämd skapelse, materialiserad nåd, förkroppsligad skönhet, godhet och ändamålsenlighet djupast sett framställt ur intet – ex nihilo – i kraft av Guds skaparande, genom en omnipotent kreativ akt som övergår allt förstånd.

Denna gudabenådade världsbild, där skapelsens mångfald – med människan i centrum – framstår som en levande ikon i ständig tillblivelse adresserad från Gud till mänskligheten är ett storartat uttryck för den oändliga rikedom av godhet, kraft, ljus och mening och olika slags värdeskalor som finns i djupen av Guds vishet, något vi alla mer eller mindre har erfarenhet av. Minnet av en lång promenad en sommardag när tiden står still och allt är obeskrivligt vackert, eller när vi ser ett foto av en vän eller anhörig som i vårt inre framkallar en levande bild av dennes ansikte, blick och leende delar vi. Och var och en av oss kunde nu lägga till mängder av sådana gudabenådade ögonblick i livet som – rätt förstått – bekräftar att världen är Guds ikon.

3. Rikedom och ljus
Överflödande rikedom och ljus. Foto: L. Gerdmar

Denna av Guds skapande energi genomsyrade världsbild – som i förlängningen inkluderar kulturen och det mänskliga projektet genom seklerna – står inte i motsats till den mer torftiga men hårdlanserade evolutionsläran. Som ensamstående världsbild betraktad saknar denna dock identitet och annan mening än att alla varelser av någon märklig anledning under en följd av många millioner år mer eller mindre utvecklas och anpassar sig för att överleva, vilket förstås är något i sig gott. Hur fisken i vattnet lyckas anpassa sig till torra land när den fortfarande är kvar i vattnet har jag dock aldrig begripit och inte heller hur vissa marklevande djur med tiden kan anpassas till luften, få vingar och börja flyga har jag – arme humanist och hönshjärna – dock heller aldrig förstått.

Helt klart är evolutionen fascinerande och en del av den naturlagsbundna metod Gud tagit i bruk vid sin skapelse. Men denna teori ger dock inte någon förklaring till existensen på ett djupare meningsfullt sätt. Och jag blev lätt illamående när jag häromdagen såg ett tv-program om evolutionen där man gång på gång talade om ”apan inom oss”.

4. Vår charmige vän chimpansen, alt. 2
Vår underbare vän chimpansen, säkert en av Guds favoriter bland sina skapelser. Tyvärr hade jag bara tillgång till en svart-vit bild. Foto: okänd

Att inskränka oss människor till att bara vara högre stående djur är ett allvarligt tankefel och skapar en både förenklad och banaliserad bild av vad en människa är. Att det finns en rad fysiologiska likheter mellan oss och djuren är charmerande och en del apor är ju extremt söta, skojiga och framför allt viga. Men låt för allt i världen apan få fortsätta vara fullt ut apa även om den evolutionärt griper tillbaka på någon tidigare varelse och människan fullt ut vara människa! Gud älskar och respekterar alla varelser han skapat för vad just de är. Alla har sitt egenvärde och är var och en ämnade att vara på sitt bestämda sätt. Trots vissa bestickande likheter på ett biologiskt plan och i beteende, inte sällan komiska – som när jag och apan skalar banan – råder det ur andlig och intellektuell synpunkt en existentiell avgrund mellan djuret och människan.

5. Kristus. Detalj ur Kristi förklaring 2 kopia
Jesus. Detalj ur Kristi förklaring (transfigurationen) den händelse då han visar sin gudomliga natur – den andliga natur Gud  genom sitt människoblivande  förenat med vår fysiska – den ikon som också  berättar om Guds essens och de gudomliga energierna. Foto: L. Gerdmar.

Enligt kristen verklighetsuppfattning är detta helt enligt Guds vilja. Som mänskliga gestalter och personligheter står vi långt ifrån djuret men nära Gud. Om detta ska en senare artikel med utgångspunkt från ikonen Kristi förklaring – transfigurationen – handla.

Ikonkonstens porträtt – koncentrerad realism och värdighet

Då vi betraktar ikonerna möts vi av strålande ansikten, av former, färger, linjer och ljus som kommer till oss på ett harmoniskt sätt. Kyrkans samlade erfarenhetsskatt blir påtagligt närvarande, vävs samman till en symbolisk symfoni. Dogmerna grönskar och blommar i klara färger, dränkta i påskens glädjerika ljus.

Ikonmåleriets estetik och bildspråk är rikt sammansatt, något som möjliggör att genom denna konst belysa en rad viktiga aspekter av den kristna verkligheten. Till ikonen hör ett specifikt historiemåleri, symbolik och realism, abstrakta former, kolorism och ljusmåleri och inte minst porträttmåleri, sammantaget en rad konstnärliga uttrycksmedel som i de skilda motiven på ett intressant dynamiskt sätt sinsemellan samspelar. I några artiklar ska jag nu och då i all korthet reflektera kring detta.

1 Johannes, helbild kopia 2
Den helige Johannes Teologen. Ikon målad av Lars Gerdmar. Foto: Bo Wiberg.

Porträttmåleriet

I centrum för ikonen står porträttet som både avbildar människans yttre gestalt och anletsdrag och hennes inre: den personliga själen-anden, även kallad Guds avbild. I Bibelns första kapitel kan vi läsa om hur Gud skapade människan till sin avbild – på grekiska eikón, ikon på svenska – såväl som till sin likhet. Ett större erkännande av vilka vi är och av mänsklig värdighet kan inte ges. (Och skapelse-berättelsens lyriskt andliga beskrivning av hur allt inklusive du och jag har kommit till står inte i motsatsförhållande till evolutionen, som Skaparen i outgrundlig vishet uppenbarligen valt som praktisk metod i sin kosmiska plan för alltings tillblivelse.) Med teologins ord: Gud är urbilden och människan avbilden.

Skillnaden mellan människans skapande väsen och Guds är omätlig. Ändå är vi Guds avbilder. Genom sin fria vilja och i kraft av sina fem sinnen, sin intelligens, känsla och fantasi tolkar och sammanfogar människan skapelsens och tillvarons mening i sitt inre. För att låna ett begrepp från filosofen Martin Buber står vi från vaggan till graven i Jag-Du-relation och denna relation kan vi i positiv mening ha med allt och alla. Om vi på detta sätt förstår oss själva vara Guds avbilder – ikoner – och Guds medskapare framstår i naturen, kulturen och det sociala projektet ett myller av mening och besvarad kärlek. (Den andliga avbilden av gudomligt liv inom oss kan dock ignoreras – men det skulle här föra alltför långt att gå närmare in på – bli en karikatyr av det vi djupast sett är och i värsta fall förvandlas till en vrångbild närd av egoism och ondska.)

2 Johannes, detalj

Med koncentrerad realism – som i bilden av den något åldrade evangelisten Johannes vi här ser – söker man i denna konst, vars motivkrets omfattar oräkneliga kompositioner, i porträttmåleriet gestalta denna vackert sammansatta bild av människan som Guds ikon och medskapare.

Med fokus på det mest uttrycksbärande bortser man ifrån ovidkommande detaljer. Och genom koncentrerad ansiktsteckning – även kallad stilisering – i samspel med varmt och påtagligt hudmåleri, görs personernas både yttre och inre på målningarna i fråga levande inför våra ögon.

3 Johannes, ansiktsdetalj

Ibland, som i här reproducerad ikon, kallas denne Johannes också för ”Teologen”, detta då hans evangelium rymmer underbara djup av andligt skarpsinne. Han är kärlekens apostel och ljusets teolog, här iklädd varmt mellanröd övermantel och vit undermantel som strålar och slår blixtar. Kroppsspråket är enkelt och monumentalt, anletsdragen obeslöjade, innerliga och eftertänksamma. Inspirerad av Vishetens ängel i pärlvitt, som har landat på hans axel – i denna ikon symbolisk representation för kunskapen från Gud – formulerar han sitt evangelium. Hans sista ord, över hundra år gammal, var enkla men förpliktande: älska varandra!

 

 

 

 

Andliga atleter – ”såsom järnet glödgas av elden”

Gud blev människa för att människan skulle bli gudomliggjord sade den helige Athanasios av Alexandria redan på 300-talet, ord som i ett nötskal förklarar radikaliteten i den kristna tron.

Helgon kallar vi de många kvinnor och män som med sina ord och gärningar på ett enastående sätt levt ett evangeliskt liv i Kristi efterföljd. Såsom järnet glödgats av elden (Irenaeus) har de i kraft av Anden blivit helt förenade med Gud. De är andliga atleter och sådana behöver vi.  Av dem vi känner till namnet – mörkertalet är stort – har de alltsedan Jesu samtid under århundradena spelat och spelar alltjämt en betydelsefull roll som vägledare och inspiratörer för såväl den enskilde och den globala kristna gemenskapen som  världssamfundet.

Helige Augustinus. Detalj 2. Foto Bo Wiberg
Detalj ur Den helige Augustinus. Ikon målad av Lars Gerdmar 1997. Foto: Bo Wiberg.

Vi behöver andlig träning för att må bra på djupet och bli dem vi är ämnade att vara, var och en utifrån sina personliga förutsättningar. Inre uppbyggelse och andlig vägledning är nödvändigt för att som människor utvecklas. Dessa älskvärda personligheter – den ödmjuka eliten i Guds rike – är omistliga föredömen som på ett entusiasm-erande sätt inbjuder oss till andlig mognad. Athanasios av Alexandria, Franciskus av Assisi, Katarina av Siena (sedan 1999 en av Europas skyddspatroner), Serafim av Sarov, Thérèse av Lisieux, Maximiliam Kolbe (död i Auschwitz 1941) och Moder Theresa av Calcutta (fredspristagare 1979), är bara ett litet axplock ur den långa raden av heliga gestalter. ”Googla” på engelska artiklar om dessa – du kommer inte att bli besviken.

Genom de heliga ikonerna har dessa strålande människor fått ett ansikte och vi kan i de enkla porträtten, på det sätt som den icke rörliga bilden inbjuder till, möta deras blick. Genom ikonerna kan vi i överförd bemärkelse stå i samspråk med dem, lyssna och lära av dem och, om vi kommer dem riktigt nära, känna oss omfamnade av dem, som en älskad vän omfamnar den hon har kär. Det inre samtalet med dessa ödmjuka medvandrare – som alls inte står i konflikt med vår relation till Gud – är guld värt.

Jag har fått förmånen att måla flera av dessa heliga vänner och genom detta i någon mån kommit dem inpå livet. En av dem är den redan nämnda heliga Katarina, en annan den helige Franciskus. På denna Alla helgons afton överlämnar jag nu ordet till dem:

Katarina av Siena, detalj
Detalj ur Heliga Katarina av Siena. Ikon målad av Lars Gerdmar 2009. Foto: Bo Wiberg.

Gud har gett något till den ena och något till den andre, så att den enas brist ska var skälet till att ta sin tillflykt till den andre. (Dialogerna 148)

Hur korkat blinda är inte vi, som inte kan se, att med hatets svärd riktat mot våra medmänniskor dödar vi oss själva!  (Ur brev till Karl V av Frankrike)

Helige Franciskus
Detalj ur Helige Franciskus. Ikon målad av Lars Gerdmar 2014. Foto: Densamme.

 

Franciskusbönen

Herre, gör mig till ett redskap för din fred.
Låt mig bringa kärlek där hatet råder.
Låt mig bringa förståelse där orätt har begåtts.
Låt mig skapa endräkt där tvedräkt råder.
Låt mig bringa sanning där villfarelse råder.
Låt mig bringa tro där tvivlet råder.
Låt mig bringa hopp där misströstan råder.
Låt mig bringa ljus där mörker råder.
Låt mig bringa glädje där sorgen råder.

O, Mästare, låt mig inte så mycket
söka att bli tröstad, som att trösta,
inte så mycket söka att bli förstådd, som att förstå,
inte så mycket söka att bli älskad, som att älska.

Ty det är genom att ge som man får.
Det är genom att glömma sig själv
som man finner sig själv.
Det är genom att förlåta som man blir förlåten.
Det är genom att dö som man uppstår
till det eviga livet.