Ikonkonstens snart tvåtusenåriga historia med dess rika andliga innehåll och sammansatta estetik går i några korta blogginlägg bara i någon mån beskriva. Dess konstidé kan, som tidigare nämnts, sammanfattas i ordparet symbolism–realism. (Läs mer om detta under kategorier, estetik: Symbolisk realism – något om ikonen som liturgisk bild och konstverk). Den realism vi möter inom denna konst tar sig olika uttryck. När det gäller beskrivning av den miljö som hör till de händelser som avbildas tar man endast fasta på det mest väsentliga. Det ger betraktaren tillfälle att själv med hjälp av bibeltexten och egen inlevelseförmåga föreställa sig hur det i verkligheten såg ut och vägledd av kyrkans tolkning förstå vad dessa händelser har för betydelse i det andliga livet.

Ett intressant uttryck för historisk autenticitet när det gäller personernas utseenden, som i viss mån eftersträvas inom både tidig och senare kristen konst, finner vi i några bronsmedaljonger från de första århundradena föreställande apostlarna Petrus och Paulus. Dessa brukar, då de spelade så viktig roll vid kyrkans grundande, ibland också kallas för apostlafurstarna. Det är därför inte förvånande att det är just dessa båda lärjungar till Jesus som på detta sätt har blivit avbildade. Merparten av dessa medaljonger har man funnit i Rom och den som här reproduceras kan dateras till 200/300-talet. Jag hade själv 1996, i samband med ett forskningsprojekt i Italien ägnat åt tidig kristen konst, glädjen att i Vatikanmuseets avdelningar för icke offentliga samlingar under några minuter få studera denna raritet.

Motsvarigheten till dessa medaljonger finner vi i dem av kejsare, hjältar (inom dåtidens idrott och arme) och mytologiska gudar som under samma tid framställdes och spreds i stort antal. Man utgår ifrån att dessa bilder, när det var fråga om historiska personer, enligt tidens sed utfördes som regelrätta porträtt, mer eller mindre realistiska. Medaljongerna av Petrus och Paulus förekom, i likhet med det tidigare presenterade porträttet av evangelisten Johannes, bland kristna som ännu delvis levde kvar i sin gamla tro. (Läs mer om detta under kategorier, ikonens historia: Ett uråldrigt Johannesporträtt – ikonkonstens historia II) De utgör intressanta vittnesbörd om den starka ställning dessa apostlar hade bland de kristna i Rom under denna tid och är även viktiga pusselbitar vid en rekonstruktion av den tidiga kristna konsten. Det är sannolikt att dessa medaljonger såldes till kristna som genom att äga dessa ville vörda minnet av dessa andliga hjältar. (Jmf. André Grabar, Christian Iconography a Study of its Origin, Princeton 1980, s. 68-69)

På dessa avbildas apostlarnas huvuden i profil med ansiktena vända mot varandra. Några av dessa porträtt gestaltar en så hög grad av realism att man inte kan utesluta att de ansikten vi här ser återger apostlarnas verkliga utseende. Därmed skulle de utgöra en del av den tradition av kopierade målningar som går tillbaka till de porträtt av Kristus, Petrus och Paulus som i Eusebius kyrkohistoria sägs återge dessas autentiska anletsdrag (Eusebius, The History of the Church, Harmondsworth 1983, s. 301-302).

Det är också intressant att notera att de anletsdrag vi här har att göra med inom den kristna konsten och då även ikonkonsten genom århundradena har traderats. Och man förbluffas av hur väl dessa tidiga porträtt i bronsrelief av de heliga apostlarna överensstämmer med dem vi senare finner i romerska mosaiker, såväl som i ikoner på rysk mark mer än tusen år senare. Även i nutida ikonmåleri, som i porträttet av Petrus i min egen ikon av Kristi förklaring, lever denna tradition vidare.

Det ska nu avslutningsvis sägas att det förstås spelar mindre roll hur dessa heliga apostlar utseendemässigt såg ut. Men att de troligen ungefär såg ut som på nämnda bilder gör att vi kommer dem närmare som historiska personer och så också de händelser i Nya testamentet där dessa förekommer.