Det är före vedermödan
det är före glädjen. Du håller
din mage som en väldig pumpa
eller en planet. Och din undran
tätnar som en stjärnlös natt.
Du lyssnar. Är det ett skrik
eller en sång som växer inom dig?
Du stryker över denna värld,
drar längs ådrornas meredianer.
Du söker ett fäste för din ömhet.
Där inne rör sig små fötter
i hemliga omloppsbanor. Det är
före början. Förgäves söker du
läsa i denna ogenomskinliga
kristallkula.
Denna underbara dikt är skriven av den gode vännen, Ingemar Leckius (1928-2011 ), och ingår i diktsamlingen Vid Terbintträdet (Bonniers, 1989), för vilken han erhöll Carl Emil Englund-priset. Bland dikterna här ingår också en ikonsvit , som jag skall återkomma till i en närmare presentation av denne diktare. Ingemar och hans hustru Mikaela och några till brukade på den tid han fortfarande levde och jag hade något särskilt på gång komma på besök i ateljén och vi spendera då timmar med att tala om konstens och mystikens betydelse, men även om allt annat som för tillfället rörde sig i huvudena. Ingen kunde säga ”min vän” på det sätt som Ingemar gjorde, med en sådan saklig ömhet och tyngd som bara en stor och ödmjuk diktare kan göra.
Jag skulle nu när jag har så mycket på gång inför utställning till hösten så gärna ha återsett honom här igen tillsammans med övriga gäng. I dedikation av mitt eget exemplar av nämnda diktsamling har han skrivit: I Mamres lund har har våra hjärtan stämt möte, ett citat ur en dikt som med ekfrasens precision uttolkar Rubljovs berömda Treenighetsikon. Och kanske, om jag nu alls blir insläppt – men det blir vi nog alla då Jesus med sitt frälsningsmysterium öppnade dess portar – får jag återse honom i Paradiset, där han nu lever och för evigt har funnit… den som vi överallt söker och överallt finner. Hans namn är hängivelse. (Vid terebintträdet)
Med dessa ord gör jag nu ett litet sommaruppehåll. Senare i augusti och sedan under hösten och vintern ska jag bland annat skriva om ”Big business i Sankt Petersburg”, där man idag tjänar stora pengar på att anordna snabbkurser i ikonmåleri som långt ifrån lever upp till den stora och andligt förpliktande konsttradition vi förknippar med ryskt ikonmåleri, ”Tradition och innovation”, om hur fantasin och den personliga friheten står i förhållande till det man ibland kallar att skriva ikoner, om ”Den ryske ikonmålaren Leonid Ouspensky (1902–1987) och hans skola i Paris” och mycket annat.
Välkomna åter och glad sommar!