Per Beskow (1926-2016) – minnen av en ikonvän och mentor

Per Beskow, religions- och kyrkohistoriker, specialiserad på patristik – litteraturen från kyrkans äldsta tid fram till 700-talet – avled i Visby den 3 mars 89 år gammal.

DSC00175 kopia
Per Beskow i kvällssolen i Visby sommaren 2009. Foto: undertecknad.

Jag träffade Per för första gången 1979 då jag nyss flyttat till Lund efter avslutad tre års grundläggande utbildning i ikonmåleri. Han hade fått veta att jag var ikonmålare och ringde upp och föreslog att vi skulle träffas. Detta blev början på en lång vänskap och ett givande tankeutbyte, inte minst kring klassisk kristen teologi och sakral konst från den tidiga kyrkans tid fram till idag.

Per var spränglärd inom dessa områden och under de första åren brukade vi träffas hemma hos honom varje fredag kväll, då han alltid hade tillagat något gott. Han kom också på besök i ateljén där vi samtalade om det jag för tillfället höll på att måla. Hans behagliga sätt och knivskarpa intellekt och den djupa fromhet han ägde gjorde på mig som mycket ung man och ikonmålare stort intryck. Jag ägnade mig på den tiden, vid sidan av fördjupade studier i ikonens estetik och måleriteknik, mycket åt ortodox teologi, inte minst den ryske teologen Vladimir Losskys skrifter. Och att i reflexionerna kring detta såväl som andra spörsmål om teologi, kyrkohistoria och konst få ha Per som sparringpartner var en förmån jag först senare förstod vidden av. I hans närvaro kände man sig alltid tagen på allvar. För honom var den andre och det som rörde sig inom denne det viktigaste. Han var mycket vänlig, uppmuntrande och snabbtänkt.

1. Den tronande Kristus, flankerad av Guds moder Maria och den helige Johannes Do?paren. Centralmotiv i altarska?pet Majestas Domini. 208 x 204 cm. ma?lad 2000_2001-2
Den tronande Kristus, flankerad av Guds moder Maria och den helige Johannes Döparen. Centralmotiv i altarskåpet Majestas Domini. 208 x 204 cm. Ikon målad av Lars Gerdmar. S:t Thomas kyrka, Lund. Foto här och nedan: Bo Wiberg.

För Per Beskow fanns det en självklar koppling mellan orden och bilderna i den kristna verkligheten, mellan det andliga och teologiska innehållet i Bibeln och dess visuella motsvarighet i ikonerna. Och inget borde ju vara självklarare inom kristen tro, som ju bygger på att Gud har blivit människa och synlig i Jesus Kristus – gudsmänniskan – som genom sina handlingar och sitt exempel visat oss vem Gud är och vill att vi ska vara i gemenskap med honom. Men det fina med Per var att han inte bara som teologer brukar, kunde utläsa den kristna meningen med livet ur Ordet, bibelperikoper och språkets nyanser, utan som en person med vidöppna ögon för konstens möjlighet att kommunicera och förkunna, i lika hög grad kunde glädjas åt hur det kristna budskapet kommer till uttryck i den heliga bilden, i såväl dess helhet och symbolik, som i dess nyanser och det personliga, konstnärliga uttrycket.

2
Detalj av den tronande Kristus. Till honom och det eviga Paradiset är nu Per på väg, för att bland kullar, träd och floder, med änglarna och alla frälsta få fröjdas.

Oförglömlig och spännande var en vecka vi tillsammans spenderade i Paris 1981. Här hade Per på 1950-talet studerat teologi och då även deltagit i de berömda seminarier i ortodox teologi och patristik som leddes av nämnde Lossky, en av dåtidens största teologer. Per berättade om hur de samlades i ett enkelt rum hemma hos Lossky, endast upplyst av en glödlampa hängande från taket, där stolarna stod längs väggarna och alla satt med sina långa skägg, utom Per själv, som då bara var i 30-årsåldern. Och om hur Lossky tog till orda och, liksom brinnande inifrån, utlade och förklarade kyrkofädernas och mystikernas skrifter.

83
Lovsång och tillbedjan i Saint Gervais av bröder och systrar i nämnda orden tillsammans med den stora församlingen, en av de mest besökta gudstjänsterna i Paris.

Här i Paris tog Per mig med på rundvandringar i den kyrkliga geografin, med besök i såväl de kända katedralerna och små ortodoxa kyrkor, som till Saint Gervais, centrum för den då ganska nybildade katolska klosterorden Fraternités Monastique de Jérusalem, vars agenda bland annat syftar till att i storstadens öken bygga det nya Jerusalem och i sitt gudstjänstliv låtit en del av skönheten från den ortodoxa liturgin ta plats och då också de heliga ikonerna, såväl som till det legendariska ortodoxa prästseminariet Saint Serge. Förstås besökte vi också Musée du Louvre och en rad restauranger, åt Coq au vin och skålade.

DSC00183 kopia 2
Per och jag tillsammans med andra kära vänner i Visby sommaren 2009 vid en av de oförglömliga middagarna. Hattar tillhandahölls alltid av det generösa värdparet. Foto: Marie Louise Östborn.

Men det allra mest intressanta var mötet med Leonid Ouspensky (1902-1987), 1900-talets främste ikonmålare i den klassiska ryska stilen. För att göra en lång historia kort satt vi plötsligt en eftermiddag i Ouspenkys hem på Rue Breguet 6 tillsammans med hans hustru och drack ryskt te omgivna av hans verk och inbegripna i ett spännande samtal om ikonkonst, om Lossky, som Ouspensky varit en nära vän med, och mycket annat. Väl hemkomna föreslog Per mig att skicka några av mina ikonteckningar till Ouspensky, som ledde till att jag blev antagen som hans privatelev, något jag närmare ska återkomma till i ett senare inlägg.

När min bok Ansikte mot ansikte – Om de heliga ikoner utkom 2007 ville Per att denna skulle publiceras på engelska, med sig själv och hans hustru, Christine Morris, som översättare. Genom en rekommendation han sände till Saint Vladimir’s Seminary Press i New York och min sammanfattning av bokens innehåll blev detta nästan av – sannolikt avböjde man till sist för att kostnaderna för färgbilderna skulle bli för höga. Vi hade senare dock glädjen att tillsammans med  den tidigare chefen för nämnda förlag, Paul Meyendorff, professor i liturgisk teologi vid St Vladimir’s Orthodox Theological Seminary, kyrkohistorikern Samuel Rubenson och konsthistorikern Britt-Inger Johansson bidra med essäer till den gemensamma lilla boken Ikonen – närvaro och källa (utg. 2011).

När nu den tråkiga nyheten om Pers bortgång hunnit sjunka ner dyker många minnen upp knutna till denna älskvärda och fantastiska människa, som besöken i Rom och trevliga middagar och utflykter tillsammans med gemensamma vänner på Gotland under somrarna.

Per Beskow, grand old man inom svensk patristik och medgrundare av Collegium Patristicum Lundense – den kanske viktigaste rörelsen inom teologi och andlighet i vårt land under de senaste decennierna – finns inte längre ibland oss.

4
Frälsaren Jesus – Kosmos  konung – som med sin död och uppståndelse öppnat vägen till himmelen, hälsar oss välkomna till sitt eviga rike. Han ”skall torka alla tårar från [våra] ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer”. (Upp 21:4)
Nu ser jag återigen Pers vänliga, leende ansikte framför mig, hör änglakörerna sjunga Gloria in excelsis Deo och känner doften av rökelse. Hans närmaste följeslagare var Jesus, vars välsignelse och ljus ständigt vilade inom honom. Jag lyfter på hatten och bugar mig djupt och ber min Frälsare om att en dag få återse Per i Paradiset. Per Beskow – evig åminnelse – tack för allt gott du gjort!

10 reaktion på “Per Beskow (1926-2016) – minnen av en ikonvän och mentor”

  1. Tack, Lars, för en lärorik, djup, personlig och vacker bild av Per Beskow och vad han betydde för dig. Jag kan inte skriva så mycket om honom men han är person med vilken jag jag kom i en enkel, varm och givande kontakt, från första dagen. Jag tackar Gud för honom.
    Ezra

    1. Tack, Ezra – länge sedan – och tack själv för dina ord om Per, som så väl beskriver hurdan han var. Jag kan bara instämma också i din tacksamhet till Gud för honom.
      Lars

  2. Tack Lars. Så vill jag också minnas Per, som började som präst i Strängnäs stift: oändligt kunnig, social över alla bräddar, djup som en gammal brunn med friskt källvatten. Han var luthersk i sin livshållning, katolsk i sin tanke och ortodox i sitt hjärta. Vänfast och generös. R.I.P.
    Jonas

    1. Tack själv, Jonas, för din intressanta och varma beskrivning av vår vän Per. Jag visste inte att han började som präst i det stift du själv var biskop, men berättade att han hade ryggskott vid prästvigningen.
      Begravningsgudstjänsten leds av Anders Piltz i Kristi Lekamens kyrka i Visby den 17 mars.
      Lars

  3. Även jag vill tacka för ett mycket fint porträtt av Per.

    Jag träffade honom första gången sommaren 1959 när han under några veckor var vice pastor i min hemförsamling Länna utanför Strängnäs. Vår ordinarie komminister, Christofer Klasson (senare känd som ortodox präst), hade semester och Per vikarierade på tjänsten. Jag var själv gymnasist och gripen av den högkyrkliga väckelsen.

    Av mina föräldrars gästbok framgår att han var hos oss på kräftkalas den 18 augusti det året. Då bar han fortfarande efternamnet Janzon men han bytte det mot släktnamnet Beskow några år senare.

    Sedan sågs vi förstås i Uppsala sedan jag flyttat dit hösten 1960. Jag var med när han disputerade på en avhandling som senare gjorde honom till docent i ”exegetisk patristik”. Majoriteten i den teologiska fakulteten hittade på denna speciella beteckning för att slippa etablera patristik som ett eget fristående ämne.

    På senare år har jag främst träffat honom i anslutning till det gemensamma engagemanget i tidskriften Pilgrim och det ekumeniska centrum som Bjärka-Säby utgör.

    Per var ju en lärdomsgigant men framför allt en hängiven kristen medvandrare. Med det ortodoxa begravningsritualets ord: Evig åminnelse!

    1. Tack, Torsten, det var glädjande att höra.

      Och tack för de intressanta minnesbilder av Per som du själv här förmedlar. Jag hade gärna varit med om det kräftkalas du omnämner, såväl som när han disputerade på denna avhandling, men hade då dock varit på tok för ung för att begripa något.

      Apropå ”exegetisk patristik” och hur oetablerad patristiken var i Sverige på den tiden, tänker jag på hur stor plats den numera har tack vare professorerna Samuel Rubenson, Gösta Hallonsten med flera på vårt universitet här i Lund, där nya avhandlingar i ämnet gång på gång kommer. Och på betydelsen av Collegium Patristicum Lundense och de återkommande Nordiska patristiska konferenserna här. Per var ju i begynnelsen här en nyckelperson och inspiratör för nämnda forskare.

      Tidskriften Pilgrim och Bjärka-Säby är viktiga tillskott i det ekumeniska sammanhanget och att en så from “lärdomsgigant” nu har gått ur tiden lämnar förstås ett stort tomrum efter sig hos oss som på olika sätt inspirerades och tog lärdom av honom.

      Jag vet också hur väl bekant du själv är med den ortodoxa miljö i Paris jag i någon mån omnämner och som gjorde så starkt intryck på Per i unga år, såväl som den som St Vladimir’s Orthodox Theological Seminary i New York utgör och de framstående teologer som där har varit verksamma.

  4. Tack Lars för dina minnen av Per Beskow!Jag har också mycket att tacka honom för, ett bra stöd i början av min patristiska forskning. Han var verkligen en god och generös människa. Jag skall för alltid bevara minnet av honom.

    1. Tack, Siver – vi är många som har fina minnen av Per! Jag kan lätt föreställa mig att han med sin infallsrikedom och förmåga att även intellektuellt entusiasmera var berikande för dig som forskare att diskutera med.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *