Andrej Rubljovs Treenighetsikon

Den ryske ikonmålaren Andrej Rubljov – en av konstartens största mästare – har i sin berömda ikon Den gammaltestamentliga Treenigheten framställt en underbar bild av Guds mysterium. Den är ansedd som ett mästerverk i höjd med renässanskonstens främsta och ger prov på vad de ryska ikonmålarna under 1400- och 1500-talen – den s.k. guldåldern – kunde åstadkomma.

1.Treenigheten
Den gammaltestamentliga Treenigheten. Början av 1400-talet. Rysk ikon. 142 x 114 cm.  Målad av S:t Andrej Rubljov.

Enligt en vacker text ur första Moseboken ser vi här de tre änglar som besökte Abraham och Sara vid Mamres terebintlund (1 Mos 18:1-15). Änglarna talar i denna text i ömsom singularis och pluralis och kyrkan har i denna händelse velat se de tre som en bild av den heliga Treenigheten.

Att fullt ut förstå Treenighetens mysterium är en omöjlighet. Men genom att betrakta de tre personerna var för sig: Fadern–Skaparen, Anden–Livgivaren och Sonen–Frälsaren, hur de förhåller sig till varandra genom sina respektive egenskaper, skilda sätt att uppenbara sig och agera i relation till världen och människan, kan vi ändå begripa det mest väsentliga. Inför Rubljovs snillrika målning, där geometri, teologi och poesi samverkar, kan vi stanna till och meditera över detta stora mysterium.

Kompositionen är enkel, genial, inskriven i en cirkel, den äldsta symbolen för det gudomliga och eviga. Denna går lätt att urskilja om man följer de linjer som bildas av fötternas placering på den vänstra respektive högra ängeln upp längst deras ytterkonturer, ryggar och huvuden, mot Kristusängelns huvud, som bildar cirkelns krön. Inom ramen för denna osynliga cirkel ser vi de tre vackra änglarna sitta.

Till hållningen majestätiskt resliga, vilande i stolt ödmjukhet och till anletsdragen djupt försjunkna i gemensam ömsesidig, meditativ, rörelse, mjukt bugande med ansiktena vända emot varandra, gestaltar de närvaron av det sanna, det sköna och det goda. Ögon och munuttryck talar ett gemensamt språk av kärlek, frid och oförställd värdighet. Den cirkulära bilduppbyggnaden är i sig i detta verk monumental och rik på tankesprång och inbjuder till parallella, varandra överlappande tolkningar.

2. Fadern ängel
Faderns ängel.

Det lika harmoniska som dynamiska formspråket, ackompanjerat av symbolskapande kontraster mellan mörka, dovt lysande och lätta, milda färger, tillsammans med det livliga, organiskt sammanlänkade linjespelet i mantlarna, som uppfångas i det lugna, stabila kroppsspråket, förlänar detta verk en poetisk precision som inbjuder till meditation och andligt skådande.

Följsamhet och enkelhet av magnifikt slag samspelar i denna ikon med en oerhörd kraft och resning. På ett intensivt sätt synes de tre vara sammanbundna med starka och oupplösliga band, band som dock alls inte verkar hindrande, utan snarare understryker den respektfulla frihet och ödmjukhet som råder dem emellan. Det vi här ser är en gåtfull hemlighet som djupast sett bara Gud själv känner, ett svindlande mysterium, som  vi dock på ett trefaldigt sätt inbjuds att ta del av.

Ängeln till vänster från vårt håll sett representerar Fadern och till höger sitter den ängel som gestaltar Anden. I mitten ser vi Sonen. Sonen och Anden vänder sig lyhörda, bugande mot Fadern, som av evighet är deras ursprung. De tre strålande gestalterna manifesterar det jordiska livets ursprung. Detta är en symbolbild för hela skapelsens mysterium, det eviga rådslut med vilket Fadern–Skaparen genom Sonen–Ordet och Anden–Livgivaren frambringar alltet och gör människan till sin avbild (1 Mos 1, Joh 1:1-5, 14). Och trädet bakom Kristusängeln är enligt Rubljovs tolkning inte bara ett av dem i terebintlunden i berättelsen, utan också symbolen för Livets träd, som vid Jesu dop planterades i Jordans strömmar.

Eftersom Fadern lika ödmjukt vänder sig mot Sonen och Anden, som han sänder ut för att vi skall bli räddade och kunna infogas i den gudomliga gemenskapen, symboliserar också denna bild hela Guds frälsningsplan.

3. Kristi ängel
Sonens ängel.

Den mittersta ängeln – Sonen–Frälsaren – är iklädd rött och blått, som betecknar Guds människoblivande, Kristi gudomliga och mänskliga natur (Joh 1:14). Vid sidan av den cirkelform som omsluter de tre är Kristusängeln själv inskriven i den osynliga formen av en stor kalk. Denna bildas mellan ängeln till höger och vänster och går lätt att urskilja om man följer de inre konturerna av deras kroppar från fötterna upp mot ansiktena. Denna mäktiga form låter oss skåda Kristus som det himmelska vin och bröd som Fadern genom Anden dukar fram på kyrkans altare.

Andens ängel bär en grön mantel, lika skir och genomsläpplig för ljuset som vårträdens första blad i solen – som nu i april gör oss alla så glada. Den gröna färgen symboliserar växt och mognad, naturens ständiga återfödelse och den friskhet och frukt som genom Andens välsignelser i människans inre skjuter skott och blommar. Den gröna klädnaden och den ungdomliga sensibilitet som avspeglas i denna ängels anletsdrag, låter oss också ana den fröjd och fägring som är förknippad med den eviga vår som är i antågande, ger oss en försmak av det nya och oförgängliga Paradis den korsfäste Frälsaren lovade den botfärdige rövaren att få se.

4. Andens ängel
Andens ängel.

De tre personerna sitter kring ett altare och på detta står en kalk under vilken konstnären målat bilden av en slaktad kalv, för oss betraktare dock osynlig. Det var denna den glade fadern i berättelsen om den förlorade sonen lät slakta då den fattige och utblottade sonen återvände till fadershuset (Luk 15:11-32). Med detta vill Rubljov peka på den uttolkning berättelsen får i ljuset av frälsningsmysteriet och den eukaristiska måltiden – nattvarden. Som Faderns söner och döttrar inbjuds vi här till Guds och Lammets måltid. När Anden vid gudstjänsten nedkallas över brödet och vinet och vi mottar Kristi kropp och blod, innesluts vi i Treenighetens mysterium, som i denna ikon alltså symboliseras av de tre änglarna i cirkeln kring kalken. På så sätt öppnas tolkningen av denna ikon – som för sin konstnärliga och andliga briljans brukar kallas ikonernas ikon – mot kyrkan och enhetens mysterium.

Klippan bakom Andens ängel för tankarna till klippan Moses klöv med sin stav så att Israels folk ur det vatten som från denna bröt fram kunde dricka sig otörstiga (2 Mos 17:6). Den är här symbolen för det liv och den kraft människan mottar från Anden. Och huset bakom Faderns ängel är såväl det hus där Abraham och Sara bodde, som symbolen för Guds hus, den himmelska och jordiska kyrkan.

Inför Rubljovs Treenighetsikon – ett av Ryssland skönaste konstverk – kan man länge reflektera över vem Gud är och vårt förhållande till honom.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *