Meditation – Jesu död och nedtagande

Korsfästelsen

I denna ikon avbildas Jesu offerdöd, den händelse som vid sidan av hans födelse av Jungfru Maria – Guds människoblivande – och uppståndelsen ifrån de döda, är den viktigaste för den kristna tron. Tragiken kan i förstone tyckas outhärdlig, meningslös. Guds egen son – den andra personen i Treenigheten – som genom sina ord och gärningar visade oss människor så stor kärlek och omsorg, hänger fastspikad och förnedrad på ett kors. Trots det hör denna ikon till de mest upphöjda och vördade.

Korsfästelsen. 37 x 31 cm. Ikon målad av Lars Gerdmar. Foto: Bo Wiberg.
Korsfästelsen. 37 x 31 cm. Ikon målad av Lars Gerdmar. Foto: Bo Wiberg.

Jesus – Gud själv i mänsklig gestalt – lät sig för våra synders skull korsfästas. Hela världens synd och skuld tog han med sig upp på korset vid sitt gudomliga och kosmiska försoningsoffer. Gud  försonade världen med sig själv, säger Paulus (2 Kor 5:19). Genom detta öppnades vägen för vår frälsning, för syndernas förlåtelse och det eviga livet i gemenskap med Gud och med varandra, hans söner och döttrar.

De närmast sörjande – förblindade av tårar – har väntat ut hans lidande och  insomnande. Och vi stannar till i eftertanke inför Guds moder Maria till vänster i purpurrött, som trots outhärdlig smärta höjer sina händer i vördnad; Maria Magdalena som ser upp mot Jesu döda ansikte; den lille Johannes som efter allt fantastiskt han varit med om tillsammans med sin mästare innan detta bestialiska, obegripliga, nu står här uppgiven, stel av ångest; och den nyomvände romerske soldaten Longinus, som höjer sin hand i beundran för Jesu mod i insikt om att denne, trots all denna förnedring, måste vara Guds son.

"Skönheten skall frälsa världen". Detalj ur Korsfästelsen. 37 x 31 cm. Ikon målad av Lars Gerdmar. Fot: Bo Wiberg.
Vår älskade Gud och broder – världens Frälsare – strax efter insomnandet.

Det vi här ser avbildat är ett fysiskt och metafysiskt drama och mysterium som både sker i tiden och i evigheten och som utspelas mellan den himmelske Fadern och den mänsklighet som han, trots all vår ondska och synder, både små och stora, aldrig upphör att älska. Inför denna ikon kan vi betrakta frälsningsdramat, förstå vår egen delaktighet i världens ondska och ta avstånd från denna, meditera över denna händelses betydelse för hela mänskligheten och oss själva personligen och nå insikt om den kärlek Gud här har visat oss.

Den insomnade Frälsaren på korset är också en vacker bild av den dödens sömn som för oss alla som vill leva i Guds gemenskap skall följas av ett lyckligt uppvaknande på ”andra sidan”. I denna ikon betraktar vi Kristus – den värdebeständiga skönhetens inkarnation – som i djupet av mänsklig ondska och förnedring i kraft uppståndelsen snart skall förkunna gudsmänniskans seger.

Nedtagandet från korset

I denna ikon ser vi hur några av de närmast sörjande med stor ömhet tar hand om Jesu kropp. Scenen utspelar sig mot bakgrund av Jerusalems murar, som här är symbolen för den blinda maktens elände.

Korset, som snart ska att hälsas som ett segertecken, höjer sig mäktigt över murarna. Sedan kyrkans början är korset tecknet för hur Kristus med sin offergärning och ärorika uppståndelse bröt syndens och ondskans trauma och övervann dödens makt.

Nedtagandet från korset. 37 x 31 cm. Ikon målad av Lars Gerdmar. Foto: Bo Wiberg.
Nedtagandet från korset. 37 x 31 cm. Ikon målad av Lars Gerdmar. Foto: Bo Wiberg.

Trots den tyngd och den djupa sorg vi här ställs inför, gestaltas i denna ikon en skönhet och innerlighet som är gripande. Inför dödens faktum sammanfattas en människas hela liv och gärning, i detta fall gudsmänniskans vandring här på jorden.

På en stege står Josef från Arimatea. Han håller i Jesu kropp och tittar sorgset ut i intet, som sökte han efter ord för att uttrycka sin smärta. Guds moder Maria, med dödskampen hon delat alltjämt inskriven i sitt ansikte, omfamnar sin son under tårar. Och Maria Magdalena, som Kristus räddade från döden genom stening, har i djupaste ömhet fört hans hand till sina läppar. Alla är förkrossade, ledsna och besvikna. Johannes, den blivande evangelisten, står ensam och tittar på, isolerad, handlingsförlamad och uppgiven.

Guds moder Maria och hennes son.
Guds moder Maria och hennes son.

Inför denna ikon kan vi delta i sorgen över att den människoblivne Guden – Fridsfursten – förnedrades och dödades. Detta är också en sorg över ondskans och våldets konsekvenser i alla dess former, som här framstår i dess fullständiga absurditet.

Om den tredje dagens mysterium – Uppståndelsen – och dramats lyckliga upplösning återkommer jag på Påskdagen.